Äventyr 2.1
Äntligen på gång igen!
Efter en fyra månaders nervkittlande väntan ska vi snart få se våra bilar igen och återuppta äventyret!
Vi har fått en uppdatering av en snäll filur på Facebook som körde förbi och fotade bilarna, de ser fortfarande hela ut. I alla fall på avstånd.
I skrivande stund sitter vi i Hong Kong och väntar in dagens (nattens?) tredje flygplan som ska ta oss till Yangon. Om allt går som vi planerar så tar vi ett nytt plan till Mandalay imorgon bitti som sedan flyger vidare till Kaley. Därifrån behöver vi bara åka 15 mil taxi till Tamu sen får vi äntligen återse våra precious bilar. Vi räknar med några timmars meck innan vi kan rulla förstås!
Med lite tur hör vi av oss kort efter det!
Posted in Allmänt by Mats Egardt with 1 comment.
Kathmandu
Tyvärr har vi ett visum-fixande-och-datum-pusslande att lösa här i Kathmandu innan vi åker vidare. Indiska ambassaden i Stockholm gav oss bara två entries, så vi måste ha ytterligare ett om vi vill besöka Bhutan. Tyvärr är ledtiden 7 dagar på Indiens ambassad här…
De sista 20 milen till staden tog större delen av en dag att tillryggalägga och bilarna behövde en rejäl tvätt efter sin lerinpackning.
Staden är i ett ganska gott skick efter jordbävningen och det behövs definitivt fler turister igen.
Många av husen i de äldre stadsdelarna står uppsäkrade med stolpar för att säkra mot ras och efterskalv. Vi gör vad vi kan och shoppar bilarna fulla med krimskrams.
I övrigt allt väl, utom att bägge stötdämparna bak på Land Rovern har gått av (ja, du läste rätt, gått av!!!) och måste bytas ut här i stan.
Bägge bilarna är nu inlämnade på en verkstad (Irwins Garage) i Kathmandu för en rejäl rundsmörjning och blandat fix.
Samtidigt smörjer vi våra egna krås med momos (dumplings) och Everest-öl.
Middag i Lalitpur, Nepal
Planen är sedan att ta oss mot Anapurna och staden Pokhara där det sägs vara löjligt vacker natur.
Posted in Allmänt, Nepal by Mats Egardt with no comments yet.
Bilkörning genom Indien
Nu är det ett tag sedan vi bloggade, och somliga kanske undrar vad vi sysslar med. Därför kommer nu ett långt inlägg.
Anledningen till tystnaden är att vi helt enkelt varit för utmattade för att skriva. På grund av förseningen i vårt schema, samt att vi varit tvungna att bestämma ett datum då vi måste vara vid Myanmars gräns och möta våra guider, så har fått sträckköra genom Indien.
Men vi börjar från början. När vi skulle hämta ut bilarna från hamnen fick vi veta att vi skulle börja kl 11, vara i hamnen kl 13 och att vi skulle ha bilarna körklara kl 18. Att börja först kl 11 verkade sent, men det är ramadan och våra fixare var uppe hela natten. Efter 7 timmars väntan i kvav hetta och obegriplig stämpelhets stod det klart att vi saknade två stämplar och att hamnen skulle stänga. Högsta hönset skulle gå hem, och det fanns ingen annan som fick använda hans stämpel. Han ville dock inte stämpla vårt dokument innan den andra stämpeln var på plats, så våra fixares stora utmaning var att hålla kvar chefen tills de kunnat hitta den andra killen.
Lyckligtvis gick allt ihop i sista stund och vi kunde rulla vidare kl 21 ungefär. Om man har kunder som betalar tiotusentals kronor för ens tjänster kanske man kan bortse från sina religiösa nattliga nöjen nån gång ibland, så att man kan vara på plats i hamnen kl 10?
Att köra bil i Indien är ingen smal sak, kan vi lova. Förhoppningvis kan vi lite senare lägga upp filmbevis på detta. Till den extremt hetsiga trafikrytmen lägger man vägar som bitvis är mer hål än väg, bitvis mer gegga än asfalt och väldigt många lastbilschaufförer som saknar körkort, ja då har man en aning om hur läget är.
Första dagen vaknade vi ca 1 km från hamnen och bestämde oss för att köra till Ahiliya Fort, som ligger mågra mil söder om Indore. Det visade sig vara ett femtiotal mil, men på rätt bra vägar. Vi kom fram utan andra incidenter än att Egardts fick byta sitt bilbatteri, som svällt och riskerade att sprängas.
Framme på fortet fick vi mysig inkvartering och drack en stadig Gin Tonic (mot malarian) på bröstvärnet.
Efter Indore körde vi vidare och övernattade längs vägen på något råttinvaderat väg-motell.
Efter detta har vi klarat av Orrcha och Khajuraho, vilka båda står på Unescos världsarvslista. Khajuraho är en tempelstad med Kama Sutra-anknytning. Smaskiga bilder utlovas.
Kamasutrakonsten beundras
Sista stoppet i Indien (den här gången), var Varanasi, vilket är känt för att pilgrimer vallfärdar dit för att tvätta sig i Ganges. Man bränner även sina döda och lägger dem i floden. Trafiken i denna stad går verkligen inte att beskriva med ord, så vi ska inte ens försöka.
Vid en av ghaterna i Varanasi.
Men, nu var vi riktigt trötta på bilkörning i Indien och var bara tvungna att pusha igenom upp till Nepal. De sista milen tillryggalades och vi kom över gränsen. Efter 14 timmar i bilarna (inkl. några vid gränsen) kunde vi slappna av i underbara, vänliga, lugna, körvänliga och välsignat SVALA Nepal.
Skönt!
Posted in Allmänt by Erik Leijonhielm with 3 comments.
Snart On The Road Again… (Mumbai)
Sedan vårt förra inlägg har vi hunnit återvända till Mumbai och väntar sedan två dagar på våra bilar.
Äntligen lite Monsun-oväder.
Vi bor denna gång i det lite mer spännande Colaba, stadsdelen som rymmer de flesta gamla sevärdheterna (Taj Mahal Palace Hotel, Gateway of India, The Prince of Wales Museum, m.fl.). Här bor vi kanske inte lika bekvämt (mycket mögel), men betydligt närmre ett flertal riktigt bra restauranger. Dessutom ligger det närmre vår skeppningskontakt.
Malin framför The Prince of Wales Museum.
I skrivande stund har vi ätit frukost på Starbuck’s och ska om ungefär en timme bege oss till hamnen för att påbörja dagens pappersvändande. Mustafa tippar på att vi kan lämna hamnen med bilarna ikväll runt kl 18 (torsdag). Blir det på så sätt så sätter vi kursen norrut och hoppas att vi hittar någonstans att övernatta inom ett par mil. Dagen därpå blir garanterat längre. Med lite tur hinner vi fram till Fort Ahilya, där vettigt boende väntar. Annars kanske vi försöker övernatta på någon av traktens alla vingårdar(!).
Posted in Allmänt by Erik Leijonhielm with no comments yet.
Silk Road
Att komma fram till Yazd var som att komma till en oas i öknen. Efter flera nätter i parker utan tillgång till dusch och andra trevliga faciliteter möttes vi på Silk Road hotel av gratis parkering, duschar och gratis wi-fi. I Yazd finns världens äldsta gamla stan och ovanför hustaken med utsikt över moskén avnjöt vi vår middag.
I Yazd finns förutom den gamla delen av staden mycket annat roligt att se. Vårt första stopp var Zoroastriernas Fire temple, där en eld har brunnit oavbruten (påstås det) sen 470 AD, och den brann även när vi var där. Sen zoroastriernas tid finns även två Tower of silence kvar utanför staden som vi passade på att besöka. Här lämnades förr de döda för att ätas upp av fåglarna då man inte ville att de skulle förorena jorden. Nuförtiden löser man problemet genom att lägga de döda i cement innan de begravs.
Innan vidare färd mot Shiraz tänkte vi fylla på energiförrådet med en lunch men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Ramadan hade nämligen precis börjat och alla restauranger var tillsynes stängda. Med hjälp från några snälla lokalbor visade det sig dock att det fanns ställen som serverade mat, antingen nere i källarlokaler eller med gardinerna ordentligt fördragna. Så mätta och belåtna kunde vi tillslut köra vidare i värmen.
Kvällens camp blev precis nedanför Persepolis utanför Shiraz där vi kunde avnjuta en bra middag bland träden och smaka på de kända godsakerna som vi köpte med oss från Yazd. Det bestod mestadels av socker och marsipan med en och annan pistagenöt.
Vår vana trogen var vi tidiga vi Persepolis för att hinna före turistbussarna för att kunna insupa atmosfären ifred. Persepolis är inget dåligt bygge och trots att Alexander den store brände ner staden står flera pampiga pelar kvar som ger en en uppfattning om hur ståtligt det en gång var.
Posted in Allmänt, Iran by Malin Leijonhielm with no comments yet.
Iran
Under fredagen dök paret Egardts nya koppling upp som utlovat. Mekanikerna satte ihop bilen på runt tre timmar, ganska imponerande faktiskt.
Extremt otåliga satte vi därefter iväg mot Iran, den första gränskorsningen där vi får utnyttja vår Carnet De Passage.
Det blev en utdragen affär, och först efter tre timmar kunde vi konstatera att vi äntligen var inne i landet.
Siktet var satt på Tabriz, och dit lyckades vi ta oss efter några detours (gpserna var inte helt med på banan hela vägen). Vi tog oss till El Goli Park, en park i utkanten av stan där det är tillåtet att man campar. Trötta beslutade vi oss för att se om det skulle gå att få nåt litet att äta men det visade sig att klockan var två på natten, en lång dag plus en tidskillnad som vi inte hade räknat med.
Morgonen efter blev det dags att utforska bazaren i Tabriz, oplanerat nog även det en UNESCO site. Bazaren är helt enorm, det går nog att gå runt där i flera dagar. Matthandlarna finns på sin plats, klädeshandlarna på en annan – men det går förstås även att hitta ett nytt kylskåp eller en säck kryddor.
Vi tassade runt ett tag, tämligen planlöst och gick bra med vilse. Spännande plats utan tvekan! Vi märkte stor skillnad mot Turkiet, här är det ingen försäljare som pockar på uppmärksamhet eller är påfrestande, många välkomnar och en bjöd på kakor – mycket trevligt!
Nu bär det av mot Kaspiska havet där Malin och Sandra kanske kan få titta på när Mats och Erik badar!
Posted in Allmänt by Mats Egardt with 2 comments.
Stenar i mängder
Tack vare att vi lyckats lägga många mil under bil föregående dag kom vi lagom till lunch fram till Cappadocia. På turiststråket vid Cappadocia Open Air Museum tankade vi oss själva med energi från några turkiska pannkakor innan vi tog oss an utforskandet av kyrkorna uthuggna i bergsväggarna.
Efter turistandet kännde sig Malin och Sandra sig förtjänta av en eftermiddag vid campingens pool medan Mats och Erik försökte lista ut varför Leijonhielms halvljus inte fungerar. Orsaken visade sig bero på en dålig knapp, men vilket Erik lyckades lösa med sten trott eller ej!
Kl.06 vaknade vi alla av att flertalet luftballonger höll på att fyllas för uppfärd (luftballongsturer är väldigt populärt över Cappadocia och väldigt högljutt), men bra visades sig det då vi kom tidigit iväg till den underjordiska staden Kaymakli innan de stora turistbussarna. Häftigt och smått klastrofobiskt var det att huka sig runt i den utkarvade staden flera meter under marken.
Från underjorden upp på 1900 meter över havet, som bjöd på en sträck snö (!!!), och fram till Kahta.
En lång dag på vägen, upp mot 12h körning, och trötta resenärer. Härnäst stora stenhuvuden på Nemrut Dagi.
Posted in Allmänt by Sandra Egardt with no comments yet.
Nu syns det vilka vi är
I torsdags blev bilarna kittade ytterligare så att man tydligt ser vad för strapatser de är ute på.
Och dieselmärkning på olika språk för att undvika missöden.
Posted in Allmänt by Malin Leijonhielm with no comments yet.
Hjälp med högteknologisk elektronik
I likhet med bilen som beskrivs ovan (“First Overland, London-Singapore by Land Rover”, Tim Slessor et al), så kör team Leijonhielm med “a most excellent engine”. Till skillnad från bilarna Cambridge och Oxford så bultar inte bara ett mekaniskt mästerverk under vår motorhuv, utan även ett slugt elektriskt monster med smarta digitala funktioner och features. Ett exempel är vår immobiliser, som gör att bilen inte går att starta om man inte har nyckel-dosan. Detta skulle verkligen innebära trubbel för oss om vi tappar vår enda dosa.
Därför vände vi oss till Jaguar Land Rover i Täby som hjälpte oss att göra en kopia, och dessutom tidigare hjälpt oss att se över skicket på hela bilen. Stort tack till Per, Viveca och gänget där som lovat att följa bloggen. Otroligt trevligt, proffsigt och engagerat bemötande, får vi säga! Per har dessutom lovat att vi kan ringa honom under resan om vi har problem med bilen. Vi får se om vi tar hänsyn till tidskillnader 😉
Vi kan ju passa på att nämna att det eventuellt redan är för sent att köpa en ny Defender, som tillverkas fram till jul i år. Men hör man av sig väldigt snart till dem kanske man fortfarande kan få tag i en!
Posted in Allmänt by Erik Leijonhielm with no comments yet.