On the Road AgainStockholm – Singapore 2015

Aug 16th Grön parkeringsplats

Förlåt för vår frånvaro mitt när äventyret (iaf för oss) fick en så oväntad och spännande vändning. Vi hade flera olika “värsta scenarion” som vi höll tummarna för att undvika, men att broar skulle sköljas bort och göra vägen oframkomlig (man tror ju även att det borde finnas mer än en väg mellan två städer – men icke) var faktiskt inte med på denna lista.

I väntans tider har vi studsat mellan restaurangen, de trasiga broarna och stadens tehus (där det finns internet).

I tehuset med vår reskamrat Dimitry försöker vi lista ut bästa lösningen. Hans motorcykel är lite för enorm för att kunna bäras över vattnet och lilla Tamu har ingen flygplats han kan flyga ut den ifrån heller.

Naturkatastrofer går ju tyvärr inte att styra över och vi har därför fått ta det tråkiga beslutet att lämna våra bilar i Myanmars djungel då vägarna inte ser it att bli åtgärdade inom den närmaste tiden. Troligast är att vägarna inte kommer repareras på väldigt länge – folk väntar på att vattnet i floderna ska sjunka till körbara nivåer.

Att lämna bilarna är heller inte så lätt som man kan tro. De enkla sakerna gick på några minuter, vi köpte några presenningar och såg till att paketera in bilarna väl.

 

Den luriga biten var att få tillstånd från militärjuntan att parkera. I vanlig ordning är det bara en person som kan ge tillstånd och den officeren var förstås inte inom mobilnätet, det blev en lång dags väntan innan vi fick vårat OK. Lyckligtvis är Myanmareserna (Myanmarierna?) otroligt trevliga och hjälper till på alla sätt de kan.

När nästan all byråkrati väl var klar satte vi igång och packade ihop alla våra saker och satte av på färden söderut. Känns väldigt underligt att lämna bilarna efter sig, även om det bara är temporärt.

Att ta sig till Yangon innebar en resa med fem fordon, en övernattning och ett flyg.

Vissa broar gick att ta sig över till fots, andra med båt. Här nedan studsar Malin över en av de mer spännande övergångarna där runda stockar var den temporära gångbron.

 

Mellan de trasig broarna finns det blandad transport. Bilar som inte kan ta sig någonstans agerar taxi. Där det saknades bilar fanns oftast någon transport tuk-tuk. Mellan ett par broar åkte vi på någon sorts traktor som faktiskt vevades igång – det är inte varje dag man ser det!

Väl framme i den lite större staden Kaley kunde vi dagen efter ta ett flygplan till Yangon. Flygen går lite när de kommer och vi hade tur som kom med. Efter en mellanlandning var vi framme och kunde ta oss till resebyråns kontor för att reda ut det sista innan vi kunde lämna landet.

Väl där ska vi försöka hitta närmaste varma plats för att varva ner lite innan jobbet.

Posted in Myanmar by Malin Leijonhielm with no comments yet.